En saknad.

Det kan finnas många saknader, att man saknar någon man inte träffat på några dagar.

Men det finns en saknad då man aldrig mer kommer träffa den man saknar.

Jag saknar egentligen ganska många personer jag aldrig mer kommer att få träffa.

Men det finns saknad man kan klara av och saknad som är lite svårare.

Efter att ha haft ett lite svårare liv än andra finns det några i min omgivning som inte klarat av mera och gavit upp hoppet av livet, ni som inte förstår så tog dom självmord.

Jag saknar oxå folk som blivit mördade, en person som blev döda p.g.a sin läggning.

Jag saknar min farfar o morfar, men mest är det nog morfar, han verkade bry sig mest om mig efter vad min familj har berättat för mig, han verkar ha varit smart och go.

Jag saknar mycket folk som dött, folk som dött med mening och folk som inte dött av mening.

Mest av allt saknar jag nog mitt kusinbarn.

Jag gick i 7an , det var jullov och jag hade gjort första terminen och skolan skulle snart börja igen, det var bara en vecka kvar till skolan, såklart längtade jag till skolan eftersom jag precis börjat högstadiet och skulle komma tillbaka dit och kände mig nog ganska stor.

Men det hann att hända väldigt mycket innan..

1 Januari, dagen efter nyårsafton.

Jag hade inte gjort så mycket på den nyårsafton, vid ungefär 1 den natten minns jag att jag satt vid datorn och chattade på msn med en kompis.

Vi satt och pratade om allt som vanligt, satt o camade och jag satt och lekte med min kusins cam.

Vi började prata om att det skulle vara skönt att gråta och det är just därför det tog så hårt på mig att det hände som det gjorde dagen efter..

Morgonen började med att jag hörde min mamma och pappa nerifrån.

Visste då att ngt hänt , att ngn hoppat ut genom ett fönster, men det var ngt inom mig som fick mig att tro att något hemskt hänt, så gick ner och lyssnade.

Mitt kusinbarn hade brunnit upp.

Min kusin hade bränt sig otroligt mycket och skadat ryggen så sjukt mycket efter att han hoppat ut genom fönstret.

Det var inte bara att det var väldigt hemskt att en 2årig pojke brann upp som var jobbigt, det var heller inte så jobbigt för jag kände han, men den relationen vi hade var helt speciell..

(orkar inte skriva mer nu, mer kanske kmr )