Min kärlek.
Oj, här skulle jag kunna skriva nästan hur mycket som hellst..
Som sagt, jag är tillsammans med Dado.
18årig pojke från ett efterblivet ställe, haha (a)
Minns inte så mycket ifrån dagen då vi började prata.
Minns att vi båda var sjuka och att han kommenterade en bild på Bilddagboken om att jag var söt.
Vi började sen prata på Msn och sen på Sms dagen efter då jag var borta för att fira en kompis.
Hela kvällen satt jag och väntade på att han skulle smsa, men han gjorde det aldrig så jag började fundera på om jag gett honom fel nummer.
Jag fick dåligt samvete och låg på golvet och mådde illa medans alla dom andra hoppade omkring och skrattade.
Sen skickade han tillslut sms och det var så allting började.
Efter det började vi prata och det var så det började.
Enda sen den dagen som vi började prata har jag kännt att det var någonting speciellt med honom, jag vet inte än vad det är men något är det.
Det har hänt mycket emellan oss två, han gjorde fel många gånger.
Jag vet inte varför, men fyra gånger föll jag totalt i tårar, ville inte tro att det var sant, jag ångrade faktiskt nån gång att jag aldrig började prata med honom för att han varit så dum och så många gånger. Att allt skulle kännas skönare om han aldrig hjälpte mig komma över mitt ex, att han till och med gjorde mig ledsnare än vad jag var över honom.
Men fyra gånger förlät jag honom, fyra gånger lät jag tårar rulla ner ifrån min kind pågrund utav felen han gjorde.
Vi slutade prata fyra gånger.
Jag förlät honom, jag vet inte varför men det har nog någonting med det där "extra" som jag fann med honom.
18 Maj 2010 blev det vi.
Vi hade träffats två gånger, en gång på idol och en gång hemma hos mig.
När vi träffades på Idol trodde jag att jag skulle dö.
Jag har nog aldrig varit så närvös, någonsin.
Det var nog det värsta jag har gjort.
Jag började nästan gråta för att jag ångrade mig så mycket när jag precis skulle gå fram där..
Jag var så nervös så jag visste inte vart jag skulle ta vägen.
Men med en skitbra stöttande kompis i telefonen så går benen utav sig själv.
Gick fram där och jag ångrar det verkligen inte.
Andra gången vi träffades och han åkte hem så trodde jag aldrig du skulle komma tillbaka.
Att det var sista gången jag såg honom.
Att allt vi haft var slut.
Men allt var som förut, några veckor efter skickade han sms när jag satt i tåget påväg hem.
Han skrev någonting om att han behövde säga någonting men visste inte hur, jag blev jätterädd.
Men det var då vi blev tillsammans.
18 Maj, 2010.
En enkel dag blev någonting så stort som kärlek.
Jag älskar honom så sjukt mycket.
Känns som han räddade mig, jag mådde så jävla dåligt innan jag träffade honom.
Men nu har han hjälpt mig med allt jag någonsin kunnat drömma om.
Det som förut var önskar har nu blivit sanning.
Han finns vid min sida natt&dag, jag känner mig trygg för jag vet att han finns där.
Jag är inte alltid den personen som gör bäst, som menar bäst, men jag kan inte hjälpa det.
Just nu är allt väldigt konstigt, men jag ska fixa det här.
Allt kommer att bli hur bra som hellst.
Dado, jag älskar dig Y
